Hilja

fylls av en fruktansvärt stark ström av lycka och kärlek när jag ser Erik och Tim skratta och le som galningar när de hotar mig med sina gevär!! Den här tiden förra året var jag livrädd för att aldrig få se mina små galningar växa upp, bråka med varandra och lära sig nya saker.  Nu är jag bara tacksam, för att det inte var så illa som vi trodde och för att dem jag älskar mår någorlunda bra. Att få en spontan kram av sina barn är det finaste som finns i världen, känns i hjärtat! Tim är så fin, som hjälper mig när jag är dålig fast det borde vara tvärtom, men det är så det är nu och det kunde som sagt vara så mycket värre, behöver inte säga till mina barn att mamma kan dö, behöver bara säga att jag är sjuk!