Hilja

Läkar besöket i går gick förvånansvärt bra. Tog en massa olika prover och fick prata av mig. Han tog sig en titt på min onda högersida och min trasiga axel. Den kändes inte så bra och eftersom jag har stora problem sedan jag fyllde 13 med just höger axel så kan det ju hända att den har blivit kronskt skadad efter alla problem och även efter lungop. Så fort jag gör nåt med armen eller lyfter nåt så blir det förvärrat igen med akut smärta och känslan av att den inte sitter som den ska, känns som att den hoppar ur led och jag får väldigt ont i nyckelbenet. Högersidan blir då värre som följd och jag får till slut svåra smärtor. Jag är extremt spänd i nacke och axlar just nu så jag känner mig snurrig, huvudvärk och svårt att sova. För mycket smärtor på samma gång.

 

 

 

Idag har jag varit på terapin. Gick lättare idag och fick reda på mycket om mig själv som jag aldrig har tänkt på förut. Målet är att jag ska kunna finna mig själv. Veta vem JAG är och att jag ska börja göra mer saker för att jag vill och att sluta tänka på annat och andra så mycket. Finna i att man har fula sidor oxå och att det är okej. Tillåta mig själv att bli ledsen utan att stänga av sina känslor. Det är en lång väg kvar... Mycket att arbeta med och det känns både jobbigt och bra på samma gång. Hon hade satt diagnoser på mig sa hon idag. Borderline, posttraumatiskt stresssymtom och svår stress med ångest som följd. Blev inte jätte förvånad då Anna har samma sak. Men det känns inte bra. Tycker inte om när man blir dömd pga sådana diagnoser. Återigen är jag där! Bryr mig för mycket om vad andra ska tänka och tycka. Ja som sagt det är en lång väg att gå. Att jag skriver allt detta ser jag som en form av terapi. Jag får ångest över att jag skrivit allt detta och kommer må skit när jag har publicerat det. Men jag tvingar mig själv.