ork

1kommentarer

trött på ångesten som kommer fram och tillbaka som vågor. Pendlar och får svårt att andas. Vågar inte riktigt andas ut.. Oro. Stress, vad kommer sen, nu,snart! Hatar att jag inte kan tänka bort det. Så är man själv igen och alla känslor kommer på samma gång. Panik och oro över snabba impulser. Vill inte leva om jag inte får ha mina älsklingar hos mig jämt. Vill inte leva, utan att leva. Stress. Tiden rinner i väg och jag sitter fortfarande kvar på samma ställe, ensam. Vad är jag utan er. Mina barn är det finaste som hänt mig.
 
 

1 kommentarer

Anonym

15 May 2013 19:38

Ångest problematiken känner jag ju igen..men jag är ju ialla fall inte ensam..och inser ju att jag faktiskt har det bra här i mitt fina hus med barnen och Jonas..Älskar er!

Kommentera

Publiceras ej