uppdaterar då

0kommentarer

Mycket som hänt efter sommaren. Hösten och vintern har sakta ändrat mitt psykiska och fysiska tillstånd.
Sen har jag ju även tagit tag i träningen och börjat på korpen några gånger i veckan. Första veckorna gick förvånansvärt bra utan allt för mycket värk sedan kom det fruktansvärda smärtor efter ett tag som höll isig länge. Deppigheten blev värre med smärtan efter ett tag, man orkar inte hur länge som helst.Nu är det lite bättre med nervsmärtan och myon. Värsta skovet över for know. Har även börjat med en ny medicin gabapentin. Tror att den kan hjälpa lite men är svårt att säga så länge jag inte är mitt uppe i ett skov som sagt. Ska försöka trappa ner morfinen och förhoppningsvis klara mig helt utan den så småningom. Skrämmande när smärtorna kommer tillbaka och överväldigar mig att vara utan det enda som hjälper någorlunda. Men det ska nog gå bra. Försöker tänka positivt. Pendlar sjukt mycket i humöret och i sinnestillstånd. Igår och idag har jag varit positiv och orkat lite mer men samtidigt haft mer ångest och tics. Andra dagar kan det kännas som att jag är besatt av en ond demon som förvränger min verklighetsuppfattning och hela min personlighet.
Min pmds har kommit tillbaka. Mår oftast "bra" i ca en vecka sedan kommer det krypande tillbaka.
 
När det är som värst blir allt mörkt. Vänder mig inåt och fastnar där. Det kan komma på en minut från att ha varit glad till att bli apatisk och självmordsbenägen. Har inget att bli så deppig över det bara kommer, känslor som tar över och vägrar släppa och tankarna kommer från nån annan än mig själv känns det som, kan inte styra det.
 
Hjärnan är knepig och skrämmande.
 
Har ett bra liv. Underbar pojkvän och friska barn och anhöriga. Jag hoppas på att må mycket bättre igen till våren och sommaren, det brukar vända till det bättre med sol och värme.
 
Imorgon ska jag på magnetröntgen för rygg och bröstkorg. Har ångest över det märker jag och nervösticsar.
Senast jag gjorde en liknande röntgen hittade dom tumören i lungan. Många minnen som kommer tillbaka från den tiden. Pratar inte mycket om det men det har satt sina sår. Mycket tankar som går.
 
Jag är så trött. Känner för att sova ett par år och vakna till en normal hjärna.
 

Kommentera

Publiceras ej