Hilja

mycket med uppdateringar här inne och typ ingen som läser, precis som jag föredrar.

 

Kär och lycklig för det mesta tills nu. Ja, fortfarande kär och lycklig men har fått tillbaka olustkänslor och ångest. Trodde i min enfald att det skulle gå över, poff väck efter terapiavslutet och min nyfunna kärlek. Men man kan väl kanske inte råda så fasligt mycket över hormoner eller vad det nu är som gör att jag hamnar i obalans.

Har nog lite pms besvär kombinerat med lätt ångest över annalkande operation om 3 dar. Har nog undermedvetet gått och förträngt att jag är sjuk och sopat vissa bestående bekymmer under mattan för att bara kunna njuta av att vara glad för en gång skull. Min psykolog förvarnade mig trots allt om detta. Jag lovade att höra av mig igen om jag började må dåligt igen men känner inte att det är så illa ännu. Kan ju bara vara pms:en som spökar.

 

Mår mycket bättre när Timmy är med mig även om olust känslorna dyker upp så mildras dom snabbt så fort han är nära. Vill inte bli så beroende av någon annan för att känna mig lycklig dock. Måste kunna klara mig själv också. Vi har setts i princip varje dag i över en månad snart och då blir det nog lätt så att man vill umgås jämt. Vill inte vara utan honom, vill inte sova själv. Måste skärpa mig och tänka på detta och kanske tvinga mig själv att vara utan honom nån dag bara för att återfå kontrollen över mina känslor. Känner mig bara så trygg och älskad när han är med mig och hatar känslan som kommer när jag är själv igen.