Hur väl känner man egentligen sina nära och kära...
Ibland händer det så mycket skit på kort tid att man inte kan göra annat än att sitta och skratta som en hysterisk mentalpatient. Jag har inte tid. Jag har inte lust och jag har framför allt inte ork att lägga mer energi på att må dåligt. Man lever bara en gång, jag tar allt som det kommer nu vad ska man annars göra? Lägga sig ner och bara skita i allt är inte min grej även om man verkligen har god lust rätt ofta. Saker och ting kunde ALLTID vara värre och det finns andra som mår dåligt och har allvarliga bekymmer.
Ernst har ingenting att säga just nu han är sur på mig som vanligt, gillar inte mina humör svängningar.
Ja, det svänger rejält kan jag säga. Försöker dra ner på snusandet. har hållit mig till 2 snus idag än så länge.
Har precis vispat klart potatismoset och fläsksteken är klar. Gjort en god brunsås från stekskyn. Nu är det bara de gröna bönerna kvar och de är ett måste för barnen älskar gröna bönor! Känner mig mycket nöjd över dagens middag Mums.
Idag gick sjukgymnastiken faktiskt ovanligt bra, jag tillät mig själv att se mongo ut. Vem bryr sig om jag ser skitnödig ut när jag ska göra vågen, hahaha. Ha en bra helg de få som läser denna smörja.
Mår inte bra just nu, det är väl en sån jobbig period igen. Hostan försvinner inte och det är jobbigt att andas. Värk och skit hela tiden igår var värst. Hade så fruktansvärt ont överallt! Alvedonen hjälpte inte och jag var helt död på kvällen. Det är ju det som är värst att man blir så jädra trött. Febertrött. Igår hade jag så ont i lederna att jag inte kunde använda händerna knappt. Idag känns det mycket bättre en så länge.
Ernst står i fönstret och tränar sina "biceps" med min en kilos hantel...
Borde egentligen inte skratta åt detta men tycker faktiskt att det var lite smågulligt och en aning patetiskt...
När jag la mig ner och skulle vila förut så flög en kudde upp från ingenstans på mitt ansikte... Ovanpå satt ingen mindre än allas vår älskade Ernst och kämpade frenetiskt med att försöka pressa ner kudden med sin "enorma" tyngd! Hahaha! Är han inte bara helt oemotståndlig det lilla demoniska krypet?!
Ernst försvann ju mystiskt... Sen kom Erik och sa att det var han som hade honom nu. Nu har Erik tydligen tröttnat på Ernst ständiga väsande och gnällande så han har fått komma tillbaka till dess rätta ägare, Mig!
Tidigare idag hotade Ernst mig med en leksakspistol för att han inte fick äta upp kladdkakan som blev över från igår.
Han har även lyckats att manipulera min omgivning till att tro att jag är på något sätt galen...
Då jag är en fattiglapp just nu så är han väldigt arg på mig eller som han väste: besviken*
Han har ju inte fått något av det han ville ha.
Han har sedan han kom tillbaka i min ägo utvecklat en överdriven fascination för vapen i alla dess olika former... Han är outtröttlig när det kommer till diskussioner som oavkortat handlar om att ta över världen.
Vet inte om detta är riktigt normalt eller om jag borde oroa mig för hans mentala hälsa?
Övningarna hos sjukgymnasten gick så där idag, har så ont i ryggen och kroppen att det mest bara var smärtsamt. Dagens Thai chi övning hetta vågen och där tappade hon bort mig igen, jag och nån form av koreografi, nej skulle inte tro det va!! Jag tittade på henne försökte att följa hennes rörelser
men ICKE! Sen skulle jag sitta med en boll i handen i 3 minuter och bara koncentrera mig på den,
"smaka på bollen symboliskt" Känn hur bollen känns, len,mjuk lr hård... Övningen skulle få mig att slappna av alltså... Med min fantasi är det omöjligt!!!!
Mår bara dåligt när jag är där.. Jag kan inte slappna av det går inte går inte går inte och jag tycker bara att det är obehagligt när nån talar till mig på det där irriterande sättet. Idag ville jag bara därifrån. Men jag ska fortsätta försöka... Känn solen, den inre solen...
Gillar förresten denna *underbara* sommar bild på tal om solen...
Det har varit en orolig natt, har tänkt på Anna då jag vet att hon var ledsen igår och kände sig ensam och trött.
Hon hade ont överallt och kände att hon inte vågade fråga om hjälp riktigt. Inte så kul att ligga ensam i ett rum utan tv lr annan underhållning, det ända hon gör är att mata bebisen hela tiden så nu har hon jätte ont i brösten och blir på dåligt humör pga smärtan och ensamheten. Klart de ska hjälpa till, hon ligger ju där av en anledning ju. Men hon vill inte ringa på knappen hela tiden och hon tycker de är snarstuckna och ger henne dåligt samvete för att hon ber om hjälp. Usch vad jag inte ville att hon skulle vara själv igår. Älskar min tvillingsyster mer än något annat i hela världen, det är hon och mina barn som är en del av mig själv.
