Hilja

 

Innan du läser detta vill jag påpeka att jag inte alltid är sån här. När jag har mina barn så mår jag bra och är en normal mamma,hittar på saker och tvingar mig att fungera normalt,glädjs av att barnen mår bra. Umgås med min pojkvän som älskar mig och som jag älskar tillbaka. De bra perioderna är underbara. Och jag hade aldrig klarat mig utan mina barn,syskon och min underbara pojkvän. 

 

 Jag Känner mer, har mer känslor är mer känslostyrd. När jag hatar så hatar jag tills jag vill göra sönder mig själv eller nåt annat,slita mitt hår,skrika och gråta,göra illa mig själv eller nån annan.

När jag älskar vill jag krama livet ur den jag älskar och aldrig släppa taget.Blir fruktansvärt frustrerad över att inte kunna förklara hur mycket och hur oändligt jag älskar någon. Pendlingarna går snabbt,humöret är aldrig stabilt. Jag analyserar allt du gör, dina kroppsrörelser dina ansiktsuttryck hur du säger saker, tonlägen och dina ord. Missförstår ofta men "vet" att jag har rätt för jag "vet" hur du tänker oavsett vad du säger för att försöka få mig att förstå. 

Jag är krävande och svår. Hatar mig själv och ser bara fel.Fel med mitt utseende fel med mig själv och alla misslyckanden. Vill bli hög,full eller på annat sätt så väck att jag inte kan känna nåt annat än ett rus i flykt från mig själv. Tröstäter tills jag nästan spyr eller dricker alkohol när det finns. Tar mer lugnande än jag ska kombinerat med sömnpreparat för att kunna känna mig bortdomnad. Skär mig i mina armar när det gör för ont. Känns som att jag ska explodera. Lever i en dimma och känner mig missförstådd och ofta orättvist behandlad,sårad och självmordsbenägen. Isolerar mig,svarar inte i telfonen öppnar inte dörren,hör inte av mig. Får ångest och hjärtklappning om jag hör nån ute i trappen och är livrädd att det är nån som ska till mig.

Vill inte att nån ska se när jag mår dåligt, har svårt att möta din blick i rädsla om att du ska genomskåda mitt falska välmående. Har ofta värk. Matstrupen krampar och värker,med reflux och backflöden och stopp i halsen varje dag.  Är livrädd att det ska fastna mat i halsen bland folk. Matstrupen blir så utvidgad att den trycker på  Högra lungan och hugger som en kniv när jag tar ett för djupt andetag och det bultar nyper och ömmar på utsidan av bröstet och revbenen. Alla stora muskelgrupper värker och ledvärken kommer. Spänningarna i nacke och rygg flyttar sig till framsidan av kroppen,bröstkorg nyckelben och hals. Huvudet sprängs med spänning. Jag har svårt att lyfta mina armar utan att dom blir trötta,tunga och värken kommer i axlar och nyckelben hela systemet är fuckat. Hela jag värker mer eller mindre varje dag sedan jag blev sjuk. Jag har opererats långt över hundra gånger och har gått igenom canser undersökningar och hemska besked samt glada besked.

 

 Jag ska orka och jag får inte vara självisk, får aldrig ge upp och får aldrig klaga.

Jag önskar att min framtid såg ljusare ut vad gäller all kronisk smärta men vet att det aldrig kommer att bli bra. För många oundvikliga operationer kvar. Men jag vet också att det kommer att bli bättre och lättare i perioder. 

Nu har jag haft fruktansvärda problem fysiskt under snart en månad och det tär på psyket ännu mer. Kämpar mer än du kan tro. Kämpar varje dag för att inte ge upp. Hur länge till orkar jag. Och hur länge till orkar jag se er gnälla över en förkylning eller en värkande nacke. Förlåt men jag är slut som människa. Konstigt det där. Alla andra får gnälla om en skitsak men dom som plågas dagligen eller i långa perioder med outhärdlig smärta ska lida i tysthet, isolera sig och låtsas att allt är bra. Finns många anledningar till att jag är dålig på att höra av mig till folk här är många av dom.

Min pojkvän är min bästa vän och mitt största stöd och min tvillingsyster är den som alltid funnits med mig, båda älskar mig villkorslöst och jag älskar dem på samma sätt. 

Allt för dem och allt för mina barn <3