Ambivalens

0kommentarer

Har under några veckors tid mått ganska dåligt. Haft ondare och blivit mer deprimerad med mer ångest som följd. Ingen framtidstro inget hopp om förbättring, ingen tro på mig själv eller att folk tycker om mig. Timmy har jobbat nästan varje dag förutom julafton och nyår. Har varit sjukt ensam. Har extremt svårt att fråga nån om dom vill ha sällskap eller om dom vill komma hit då det känns som att det blir kravfyllt. Hade nån velat ses så hade dom ju själva hört av sig. Dom flesta vet ju på ett ungefär hur jag mår och hur svårt jag har att fråga om hjälp. Frågan är om jag hade svarat om nån av mina vänner ringde nu, känns som att det är försent. Har mått dåligt och varit ensam för länge så lika bra att fortsätta så och inte sätta press på nån som kanske tycker att jag bara är jobbig.
 
Jag har haft stora impulsproblem senaste tiden. Känner ett konstant sug efter alkohol som lindrar smärtan något. Måste sluta helt innan det är försent. Skulle så gärna vilja ha en smärtlindring i tablettform som hjälper- och inte är farlig.
Åkte in till akuten i falköping i tisdagsnatt. Mina storasystrar som skickade dit mig och var oroliga. Låg inne till i torsdags. Kort vistelse denna gång. Vill inte ligga där. Mina systrar hjälper mig nu. Har inte haft nån som hjälper mig på detta sättet förut, "ringer runt och bokar tider och tjatar på läkare" Känns ovant obehagligt men skönt på samma gång. Igår och i förrgår mådde jag mycket bättre,mindre värk likamed mindre depression. Kände mig positiv och ganska glad mellan varven. Idag har dagen varit bra med men eftermiddagen och kvällen desto värre. Hoppas på en bättre morgondag och att jag träffar Timmy nåt imorgon.

Kommentera

Publiceras ej