Usch

5kommentarer

Kunde inte somna igår... Började tänka på undersökningen som jag ska göra i Göteborg om mindre en två veckor... Jag mår illa när jag tänker på den. Försökte intala mig själv att det inte är så farligt och att det ju går över ganska snabbt. Bara att bita ihop och försöka tänka positivt! Men nej, det gick inte så bra. Får minnen tillbaka hur jag spydde upp sonden och var tvungen att dra ut den genom näsan hela vägen nerifrån magen och hur mycket panik jag fick och hur mycket jag kräktes... jag har fått men från sonden.. Vill inte ha en slang i näsan igen oavsett om det bara är ett dygn. Svårt för andra att förstå det jobbiga i situationen kanske. Men det är förknippat med så mycket ångest och smärta hela den tiden då jag fick gå igenom så många undersökningar och fick leva med sonden under ett år.
Vill INTE att Någon ska se mig med den igen. Och vill inte se mig själv i spegeln när den är i. Jag har dessutom så himla ont och har fått mycket ärrbildning i näsan efter det så det gör svin ont att föra in slangen, det är jätte trångt så de kommer att behöva pressa in den med våld tills det börjar att blöda. Sen tar de ut den igen. Och efter det skall de föra in en tjockare slang som jag skall behålla i ett dygn för att mäta mina magsyror och backblöden. BLÄÄÄÄÄ
Vet inte hur jag ska kunna tänka bort detta till nått positivt, jag vill intevil inte vill inte!!!!! Blir svettig och skakig bara jag tänker på det. Jag föder hellre barn och sticker mig i armarna tusen gånger men inte detta...

5 kommentarer

Linda kusin

25 Sep 2010 16:42

FY FAN!!! Det låter för jävla oskönt och obehagligt! Man riktigt känner hur kräkreflexerna aktiveras. Kommer ihåg när pappa blev sjuk, han avskydde gastroskopiundersökningarna! Du behöver nog all mental styrka som kan fås, massor med kramar från mig!

Madeleine Åhsberg

25 Sep 2010 21:46

Jag kan inte ens föreställa mig hur du känner, jag tycker bara väldigt synd om dig!! Jag tänker inte vara "stackars Ida" utan jag vet att du är en av de starkaste kvinnor jag mött i mitt liv och jag vet att du klarar det! Jag tänker på er jättemycket och saknar er massor!

Pussokram <3

Louise

26 Sep 2010 10:39

Usch vännen! Det där låter inget vidare! Kan inget mer än säga att jag finns här för dig om du behöver hjälp med något! Är bara att säga till så kommer jag! Massa styrkekramar till dig!!!

Anna Auf Rubenstein

26 Sep 2010 17:00

älskar dig/er

cia

27 Sep 2010 16:21

Men guuud inte igen! Du är väll inte ensam där? Det kommer gå bra Ida, och föresten kan det ju inte bli värre varje fall. Lider med dig och önskar att jag kunde byta plats med dig så du slapp.

Kommentera

Publiceras ej