Hilja

 

 

 

Ja har ju inte följt upp med hur det har gått för mig sedan jag startade oljemetoden och pulvret osv. Min sundare livstil i det stora hela har fått mig att bli piggare och må bättre bara jag kombinerar det med kondition. Min mage har fungerat skrämmande bra pga smothies på morgnarna och uppehåll med morfinen.

Dessvärre så har jag ju pendlat väldigt det sista och har haft väldigt ont och då blir det mer morfin och mindre konditionsträning helt enkelt av den anledningen att det suger musten ur mig att försöka hålla mig uppe överhuvudtaget när de dagarna kommer. Har märkt att jag har börjat få mer utslag tillbaka om jag har stressat upp mig eller mått extra dåligt. Väldigt viktigt med djupandningen och avslapningsövningar.

 

Utslagen har minskat varje dag när jag använt oljemetoden och lugnat huden synbart. Jag har ändå fått tillbaka dom igen ungefär två gånger men bara en gång där det blev så mycket som jag hade innan jag startade med detta. Det bryter ut men går över snabbare nu! Använder jag metoden på kvällen och har fått en finnjävel dan innan så försvinner den nästan helt efter två dar. Behöver för det mesta inte använda några andra produkter i ansiktet numera. Känns otroligt skönt att inte hänga över handfatet och försöka tvaga bort sminket och göra rent porerna för att efter mycket möda konstatera att man fortfarande är skitig i ansiktet när man torkar med vit tvättlapp. Nu är jag jävligt ren. Sen använder jag nästan bara tikie sminket som också hjälper till att hålla ansiktet fräscht.

 

Men jag skulle verkligen vilja få ett fint ansikte igen, allt är inte helt borta och jag har ju ärr kvar. Mycket bättre, ja!

Men hoppas fortfarande att det ska gå över helt så man kan gå med vinden i håret, sträcka på sig och le istället för att hålla håret tätt kring ansiktet och spänna sig som en fjäder.

 

I starten av o.m behandlingen

 

Färgar håret mörkare igen och det känns bra då jag passar bättre i det och trivs bäst i de. Bara utväxten och det som är ett drygt helvete.

Började med en ljusbrun och idag ska jag ha i en mellanbrun och se om det täcker bättre. Spelar ingen roll om det blir dåligt för kommer förmodligen ha i en svart färg innan festen.

 

 

Har varit en piggare dag. Haft ont som fan mellan varven men mycket piggare och gladare. Träffat Louise och fikat lite och tjötat lite. Så fin den där tösen. Osjälvisk och omtänksam. Och lite jävlar anamma mellan varven som behövs i bland ;)

Har gått bra att vistas bland folk idag. Har haft med mig Erik som vanligt men det kändes ok idag. Fick lite panik stress när vi gick in på ett fullknökatställe men drog oss vidare mot lilla fiket inne på kopparporten och där var det lugnt. Fick till och med i mig lite räkor och ägg och lite bröd. 

Är pigg igen efter att ha vilat en längre stund efter jag kom hem. så fixar väl in nått foto dådå från de senaste dagarna fram till idag.  Oerhört spännande tänker du kanske nu... Jag vet. 

 

 

(Ser ju onekligen ut som att jag behöver all sol jag kan få. ) Börjar tröttna rejält på denna hårfärg nu så det kliar i fingrarna... vill ha det svart nu,nu,nu fast ändå inte fan vad drygt

I bland är dom väldigt kraftfulla...

Rader med fruktansvärt välbehövliga meningar med ord

 

Nu kan jag somna glad och lycklig över att någon visar att de bryr sig om mig fast de inte behöver

 

 

 

fruktansvärt psykist påfrestande dag. Men fan vad duktig jag är. Velade hela morgonen och provade kläder i hundra år för allt satt fult och jag ser ut som en flodhäst med för små kläder. (I min hjärna och med mina ögon)

Gick med ångest och skräckkänsla i kroppen till Stefan för att hämta cykeln och cykla till pds. Hade sån ångest på vägen dit att jag var tvungen att ringa Anna som vanligt, stackars Anna...

Väl utanför Stefan började jag lipa som en annan fjant och stod och stampade som en tvååring och ville inte gå eller cykla eller nånting alls. Ville bara försvinna från jordens yta. Stackars Stefan... Efter en massa velande fram och tillbaka från cykeln och stefans bil. Så bet jag i hop och tog cykeln ändå. Låter kanske löjligt men jag är sjukt stolt över mig själv för jag ville verkligen bara stanna hemma och gömma mig från allt och alla. På pds var jag fortfarande känslig och matt efter en ångest fylld cykeltur så en av vårdarna fick möta Lotta på bråkmakargatan ett tag.

Sen skärpte jag till mig och det var faktiskt jätte skönt efteråt när jag hade fått gnälla och fjanta ur mig det. Är så van att stänga inne allt annars. Tror att jag har pms besvär och utsättningssymtom som krånglar med mig just nu, man kan ju ha det i några veckor dessvärre. Tvingades också att ta tag i lite grejer som jag har skjutit upp så nu har jag ringt dr och så vidare.

 

Hade lovat att möta Malin och lilla Varga på stan idag såklart och det såg jag fram emot bara att jag inte var i så stabilt skick i dag som sagt. Men jag tvingade Stefan att lämna Erik till mig och då gick det bättre att gå och träffa Malin. Var lääänge sen vi räffades så. Mest Anna jag träffar och henne ser jag inte ofta längre heller.Cia bor i Lund så det bliur ju så när man inte har nära kontakt med sina andra syskon antar jag. Vill ju ha nära kontakt men det verkar inte vara ömesidigt. Så känns det i alla fall. Känner mig äckligt ensam ibland. Önskar att  cia bodde här. Saknar att ha en storasyster som älskar en så mycket, nära mig. Vill ha nära föräldrar. Avundsjuk på andra som har det så. Hade farmor bott här så hade jag haft det. En kärleksfull underbar människa som skulle finnas där i vått och torrt. Kanske hade det även blivit så om jag bodde närmre pappa. Först nu när man är äldre som man fattar att Pappa älskar en mer än man har trott bara det att han har sitt sätt att visa det på.

 

I grund och botten är jag fortfarande det där barnet som bara vill ha kärlek och inte känna sig så sviken av alla.

I bland säger man saker som man ångrar. Känner mig bara så fruktansvärt sårad i bland. Det blir övermäktigt när jag är på det här humöret. Pmds som sagt. Jag förtjänar att få må bättre och att få bli älskad och uppskattad. Att någon vill vara med mig,vill ha mig nära, tänker på mig... Prioriterar mig. Så kommer de där känslorna tillbaka... Är det fel på mig? Är jag så hemsk att ingen nånsin tänker på att bjuda hem mig eller vill vara med mig mer... Är jag en sådan person som man glömmer bort. Jag är ingen. Värdelös. Äcklig. Vidrig och hatisk.

 

 

Kunde va kul om det syntes på en hur hälsosam man är allt som oftast 

 

 

 

Mysigt förmidagsbesök från Elinor och Tigra. Mår så mycket bättre på förmiddagarna så det passar bra med nån form av socialt kontakt då. Härligt att tjöta lite för det var länge sen. Tack för fikat :)

Är ju inte så bortskämd med besök nu för tiden om man säger så. 

 

 

 

 

Var glad,glad,glad och positiv Ida.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ta ett så djupt andetag du kan och stäng inne all okontrollerbar ångest,stress,skräck, rädsla och sorg till en stor geggig boll, gnäll på att andra gnäller och var "Stark" Gå vidare och "glöm"  För om du är så "Stark" så har ingen annan rätt att yttra orden (Jag mår dåligt) Nej. Man skall vara tyst! Hur mår du? Jag mår skit bra. :) (vill bara slå ditt självgoda leende från ditt ansikte med så mycket våld att du skriker i mitt huvud i en evighet)

 

Allt är slut här hemma och vill inte va beroende av nån så vi fick vackert gå till affären. Väl utanför fick jag panik då det var massor av folk överallt så det var bara att vandra tillbaka. Ångrade oss igen och gick till läckögrillen så barnen fick äta mos och köttbullar i alla fall. På väg hem tänkte jag ta affären ändå, men det började ös regna och åska. Sprang hem i stället dyblöta och kalla. Det var lite kul ändå ;) Slutade med att alla tre slängde sig i ett varmt och gött bad med alla actiongubbarna och en nyfiken katt på badkarskanten.

Har haft det mysigt med barnen. Nu ska vi äta pizza så nu är vi ruinerade då men det får de fan vara värt.

 

Hatar att vara så beroende av andra för vissa saker, som handling tex. Vill inte be Jonas om hjälp mer då det inte är hans jobb och inte Stefan för vi är ovänner,typ. Ja och det är heller inte hans jobb. Anna bor i Götene och Louise har sin egen familj att ta hand om.

Önskar att jag var frisk och kunde ta hand om mig själv och mina barn.

 

 

 

 

Nu har jag försökt tillräckligt ! Om du inte vill ha nåt med oss att göra så ska du få precis som du vill. Nån sa flera gånger att man måste kunna glömma och förlåta inte älta saker som varit och gå vidare i sitt liv!

Ni måste mena "förtränga och förlåta" Det är precis det jag har gjort fram till nu. Helt sjukt att jag ska förlåta saker som aldrig någonsin ens har tagits upp eller pratats om. Jag har formats till en trasig vuxen pga det jag bara ska glömma. Jag försöker gå vidare som en hel vuxen individ. Då måste man lägga byken på bordet först.

 

Vad gör du för att förtjäna förlåtelse?