Jag har gjort en myotemi 1997 och innan det sond i näsan ca 1år och ballongvidgningar var fjärde vecka. Nåt år efter myotemin fick jag operera mig med dillationer var 6-8 vecka. Myotemin hjälpte ganska mycket för innan den fick jag inte ens ner min saliv utan att spy upp den var 10 min!
Nu operaras jag med dilationer var 3 månad. Från det att jag blev gravid 2001 med första barnet så klarade jag mig utan operationer länge! Sedan kom det krypandes igen. Andra barnet 2005 blev som med första det var svårt att äta men jag klarade mig utan op nästan hela graviditeten. Skulle aldrig göra fler kirurgiska ingrepp. Dom har tjatat och tjatat men jag har inte vågat efter alla problem jag haft efter första stora op. när jag bara var 13 år. Får inte heller,pga problem med skadade nerver och annan smärt problematik. Min erfarenhet är att efter kirurgiska ingrepp kanske problemet att svälja blir bättre men du får andra problem som är svåra att leva med och sedan kommer svårigheterna med sväljandet smygandes tillbaka. Läkarna vill gärna operera men det betyder INTE att det är det bästa alternativet. Om nån har en mindre svår akalasi så kan man klara sig med en dilitation ett bra tag har jag hört! Effekten är likadan som ett kirurgiskt ingrepp men med mindre bi-effekter!! Har mer problem med matstrupen än jag har av magmunnen. Därför hjälper dilationerna inte mycket längre, men det känns bättre med värken och backflöden på nåt sätt efteråt. Min läkare sa att magmunnen troligtvis växer igen på ca 4 veckor då det är då jag börjar få problemen men jag klarar att vänta i 3 månader nu för tiden! Har pga mediciner bla gått upp i vikt och rasar därför inte i vikt under tiden som jag äter dåligt. Läkaren vill inte dilatera så ofta heller då det sliter så på matstrupen.Vågar inte klara mig utan behandling heller. Senast året så har det blivit svårt att äta och leva normalt. Backflöden och värk av matstrupen är värst. Känns så ofta som att den blir så vidgad att den ska spricka. När man lägger sig ner så känns det som att man ska kvävas eller drunkna i sina egna backflöden. Ständiga och kroniska problem med magen kan slita på en om man inte orkar. Omeprazol har hjälpt mig lite! Svårt med andningen pga backflöden som lägger sig i luftrören osv. Jag har lärt mig olika knep för att få ner "vanlig" mat men det är fyskiskt påfrestande och man blir trött och får hjärtklappning, svartnar för ögonen när man får "stopp i halsen" varje gång man äter. Man är ju jätte trött efter en måltid och man orkar inte äta normala portioner. Sist jag talade med min läkare Leif Johansson på kss så sa han att man borde ta bort min matstrupe pga av skicket. Men att det inte går pga av mina andra sjukdomar. Operationen blir för stor. Det verkar som att jag bara ska få gå och vänta på att allt slutar att funka och ska då få leva med sond i gen eller en "knapp på magen" Sen skrämde han mig när han berättade att dom hade gjort extra röntgen och andra undersökningar efter sista op där han sa att han inte hade hittat nån ny tumör så att jag inte behövde oroa mig över det nu i alla fall. ? Suck.
