Hilja

Kommer du ihåg den där känslan... Den där ångesten... När man hör hjärtat brista och känner det gå itu. Man faller och faller och kan inte längre andas när smärtan totalt tar över och allt blir till mörker. Du är ensam och liten, naken och utelämnad som ett barn som inte har nånstans att gå, ingenstans att vara, ensam för evigt. Bortglömd, oviktig, stor fast liten, söndrig och skör. Ful fast fin, äcklig... Man vill bara försvinna. Försvinna... Jag vill leva men jag vill dö om jag ska behöva vara här när ni dör. När hjärtat har krossats så finns väl inget kvar. Så liten bit kvar,pytteliten och svagt pulserande, kämpar för livet. Tar ett djupt andetag och blundar. Vi ses inte mer. Men jag säger aldrig hej..

 

hjälp mig viskas... Hjälp mig skriks. Så ensam. Precis som alla andra.

 

 

 

 

 

 

 

Så känns det när jag hör hur jag krossar ditt hjärta