Hilja

 

 

give me a...

 

Jag tror nästan alla lider av lite d-vitamin brist just nu så idag har det varit underbart skönt att solen har tittat fram lääänge! Humöret blev lite bättre i alla fall även om rastlösheten kryper i en nästan ännu mer än vanligt just nu.

Känns som att jag alltid hamnar här - i  min säng i brist på underhållning -

 Vet inte vad jag ska göra. Börjar läsa lite i nån bok och tröttnar pga koncentrationssvårigheter och rastlöshet.

Känner ärligt talat mest för att bli stenhög eller välldigt full. Nersövd ett tag vore nåt.

 

Så då ligger jag i min säng med datorn i knät. Igen. Dag ut och dag in. Solens strålar träffar väggen i sovrummet och skuggor kastas från ljusstakarna i fönstret, vackert. Får lust att måla men orkar inte ta tag i det. 

Vem är denna främling som tar över min hjärna och styr och ställer och bestämmer att jag ska tycka allt är meningslöst. Tålamod ! Inte min starka sida.

 

mår inte bra igen. Försöker desperat att ta mig ur den annalkande och växande depressionen som kommer och går. Är svag. Orkar ingenting och ser ingen glädje i nåt längre. Bara när jag är med barnen och jag ser dom bli glada, det är när jag är själv hemma som allt kommer tillbaka igen. Hamnar i sinnestillstånd som skrämmer mig som om jag inte kan styra över alla tankar som hysteriskt flyger runy i huvudet, jag vill bara få slut på all rädsla skräck som suger musten ur mig. vill inte hmna här igen vill inte tillbaka för orken tar slut. Jag tror att jag behöver mer hjälp igen och orkar inte få den. isolerar mig igen och är folkskygg och ledsen. Jag vill leva och jag är tacksam för att jag lever och har friska barn men jag kan inte hindra tankarna och fantasierna som blir värre och värre. känner mig så hopplöst ensam och övergiven. <vill inte vara kvar här jag vill känna frid och bara släppa taget om mig själ, försvinna