Hilja

Känner mig så tacksam över den som har hjälpt mig,tröstat,peppat och hälsat på, försökt förstå mig och lyssnat på mig, stått ut med mig! Har inte varit jag. Känns som jag har varit inlåst i några månader utan att komma ut. Är glad över att slippa alla jävla tunga mediciner som gör mig helt knäpp. Nu är det hanterbar mängd på pillren och snällare preparat. Försöker att inte tänka på framtiden för den kommer tids nog. Försöker leva i nuet och är galet kär i min underbara kille, barnen är friska och än finns det mat i kylen. Värk känns obetydlig just nu. Bara spotta värken i ansiktet och köra på, samma med ångesten, im stronger than that shit!

 

Alla kämpar med sitt. Jag har sprungit i motvind ett bra tag och inte vågat be om hjälp. Har legat inne så länge som 2 månader samanlagt och har mått värre än någonsin psykiskt. Har gjort oförlåtliga saker för att jag inte har orkat mer. Det har varit allvarligt. Åkt ambulans 3 gånger och varit psykotisk. Men jag mår bättre just nu, känner mig som mig själv igen. Självklart slåss jag fortfarande med mina demoner inombords men jag har mer kraft att orka kämpa nu och kommer inte göra nåt drastiskt eller dumt.