är man en dålig mamma för att man svär när man har ont är upp-stressad och orolig samtidigt som någon annan sitter och provocerar en?!
tror bestämt jag håller på och förvandlas till en riktig bitter***** Antar att det är naturligt efter allt som hänt de senaste två åren. Skönt att jag har Anna och Cia som är dom som har hjälpt och stöttat mig under smärtsamma undersökningar, värkar och depressioner, bearbetning och viljan framför allt att hålla sig uppdaterade. Ni andra vet inte ens vad jag har gått genom i två år och vet knappt vad jag har för sjukdom eller sjukdomar. Även om ni är vana med att jag är sjuk så behöver man som sjuk alltid uppbackning och hjälp. Uppskattar inte att man bakom min rygg diskuterar min grundsjukdom när man inte ens kan fråga mig om den. Ni vet inte ett skit och ni har inte brytt er om att fråga. Ursäkta om man inte är på sprudlande gott humör hela tiden. ni som undrar varför jag går på Morfin fortfarande kan jag bara hänvisa vidare till smärt specialisten, kirurgen och min husläkare.
· 
    • Ida Karlsson
      Har förövrigt fått besked på framtidsutsikterna och de är goda även om det innäbär försämring efter varje op. tills op inte längre hjälper vilket betyder att jag får leva med det så och får vänja mig med mer värk viket jag får även från Akalasin. Läs gärna på om Akalasi. Jag har dock en ovanlig variant av sjukdomen samt den svårare av dem. Fråga mig om ni vill veta nåt istället för att hitta på saker själva. Riktar mig till dom som tar åt sig.
Att banta var kanske inte världens bästa ide när man samtidigt har kraftiga biverkningar från två olika (Psyk) mediciner! Kraftig pmds som inte har försvunnit ännu. Och ingen respekt eller förståelse från vissa som borde hjälpa istället för stjälpa. Jag har suttit och bölat i en timme nu och kastat sönder en jätte fin "Indiska" flaska som jag älskar för att jag blev okontrollerbart arg förut. Otäckt när man blir så provocerad att man förvandlas till en annan människa. En ond människa som jag inte känner igen alls. Jag har nåt bristningsgränsen kan jag säga...
Har haft en bra start på dagen, då Ellen kom och hämtade mig tidigt i morses så vi kunde åka och kika på invigningen av köpcentret här i Lidköping! Det var inte världens lättaste att ta sig fram kan jag säga! Knök fullt över allt, och Rusta kom vi knappt ut ifrån trots att vi inte handlade nåt. Lilla Tigra var med ochså och det var inte så lätt med barnvagn när det blir sån turbulens överallt. Vi kikade inne på Team sportia och Claes Ohlson sen gav vi upp och gick till den nya hamburgerstället Frasses burgare. Svindyrt! När vi nästan var klara där så hörde vi en duns och bakom mig lite längre bak så låg det en gubbe raklång på golvet som hade snubblat eller nåt liknande enligt vittnena som stod runt honom. Jag sprang dit så fort jag såg stackaren och frågade ju genast vad som hände hur han mår och hur det går för honm osv, medan de andra reetardsen på stället bara stod och blega! Jag blir så matt!?! Jag var alltså tvungen att ryta i på dem som stod tafatt och kollade på honom att försöka hjälpa honom upp och inte bara stå där! Skrämmande hur likgiltiga människor är. Nu gick det ju tydligen bra men han skämdes ju och ville gå direkt på toa, stackars man! Jag plockade upp mobilen som han tappat i fallet och gav honom den och försäkrade mig en en gång om att han var okej. JA! Jag tycker att jag gjorde en bra insats. Bajs åt alla andra och skäms! Det kunde ha varit en hjärtatck eller vad som helst, man kan aldrig veta och det är livs viktigt att handla snabbt i sådana fall, blir så arg när människor inte verkar bry sig! Nu orkar jag inte skriva mer. Lägger in lite kort från dagen.