känner förändring från nervsmärte medecinen men bara biverkningar från cipralexen. bara att vänta och se om jag blir en ny människa ! har haft stora problem med magen efter operationen i tisdags. Början till tarmvred och kraftig blåskatarr har jag dragit på mig. Fruktansvärt jobbigt när magen krånglar från alla håll och kanter.
Men inget blir bättre av gnäll. Har blivit beroende av semlor. Inte bra för figuren när man sitter still eller igger en hel vecka :P
Har inte nåt spännande liv just nu och barnen är hos Far sin till på torsdag. Har inga pengar kvar då allt har gått åt till kläder mat och mediciner. Har kronisk värk och behöver ibland hjälp med att tvätta håret, hjälp med städ och mat osv Har 4 sjukdomar och får värk av att gå, sitta och stå har blivit felbehandlad under flera år och illa behandlad vid många tillfällen. Kan inte sova normalt, använder sittplanka i duschen har kronisk magsårs symtom Opereras var fjärde månad och kan inte äta normalt. Har opererats och klarat mig ifrån cancer och gått genom miljarder extremt jobbiga undersökningar och operationer. Har kraftiga koncentrations svårigheter och minnesförlust. Men jag har fött två friska barn och jag har klarat att ta körkort. Med andra ord inte bitter trots allt. Jag har två armar och två ben även om jag inte kan använda dem så bra på högra sidan. Jag lever och de jag älskar lever och mår någorlunda bra. Men ursäkta om jag låter okänslig när ni gnäller om en förkylning.
Älskade älskade unge. Så trasig. Önskar jag kunde hjälpa. Men det går inte. Jag såg tecknen. Skulle ha sagt nåt då. Älskar dig så mycket.
Har suttit på cykeln 10x2 trots intensiv smärta i högersidan idag igen. Har haft väldigt ont i en vecka nu och kan inte använda höger arm som vanligt men jag hanterar smärtan så mycket bättre så tabletterna har uppenbarligen börjat ge effekt! Helt enkelt gladare som person trots pms:en till och med.. Hoppas orken håller i sig och att smärtan avtar snart så att jag slipper morfinen. Man blir så handikappad av sidan, har ju inga muskler där alls knappast så den är löjligt nedsatt och i ett konstant smärt tillstånd dessväre. När jag har haft ont en hel dag tex så ser jag ut som ett mongo när jag går för jag orkar inte hålla mig upprätt och det gör ondare när jag rör mig.
Min M kommer när som helst nu men jag har inte varit lika jävlig som jag kan bli. Varje gång ilskan bubblar upp så har jag kunnat kväva den i tid, jag har verkligen ansträngt mig men det har varit mycket lättare. Jag vet inte om det har med den nya medicineringen att göra men jag ska anteckna nästa period innan M och se om det känns samma.
Som person just nu tycker jag att jag har ändrats nåt enormt om man ser tillbaka några månader! Jag är för det mesta positiv och orkar lite mer trots smärtor.
Ser fram emot Julen Pepparkaksbak, pynt, julgodis och julmat! Jag vill att barnen ska tycka att det är mysigt och att de ska minnas Julen som vi har tilsammans som något roligt och minnesvärt. Traditioner är väldigt viktiga för mig har jag lagt märke till. Har till och med tvingat barnen att vänja sig med smöröga i gröten, fy vilket liv och gnäll det var i början men nu frågar de efter det själva :) Jag må vara hemsk. Men mannagrynsgröt SKA ätas med kanel socker och smöröga och mjölk till givetvis. Jonas försökte ge dem sylt! NEEEJ!  Jag har förbjudit detta grova övertramp. Sylt kan de äta till den vanliga havregrynsgröten. Tänker inte vika en tum.

mina bröstsmärtor är pga skadade nerver och muskler runt lungsäcken som är extremt känslig och som ger fruktansvärda smärtor enligt läkaren. Det kändes bra att få veta och att bara den smärtan som bara är en av alla! Är tillräckligt för att må psykiskt och fysiskt dåligt dels av smärtan i sig och för att andra inte har en aning om hur ont man faktiskt har. Kämpar varje dag med smärta inte bara smärta i en axel utan i hela ryggen och kroppen. Bröstmuskel inflammationer samtidigt som inflammationer i axlar och skuldra, allt på samma gång! Han sade oxå att en människa med dessa problem ofta mår sämre en en cancer patient rent fysiskt och det är värt att nämna för de som inte förstår! Åker man in till akuten och får morfinsprutor i skinkan så har man ont, jävligt ont.

 

Jag har troligtvis IBS tills motsats bevisas, har gjort tarmundersökningar och magundersök. förr och det har inte gett  något. Ska oxå undersökas för Fibromylagi så småning om. En sak i taget. Ska testa en ny medecin så att jag kan minska intaget Morfin. Jag är sjuk väldigt sjuk men jag lever! Ibland mår jag någorlunda bra och kan till och med kosta på mig ett leende och känna att detta fixar sig! Dessvärre mår man dåligt 90% av sin tid och det sätter sig på psyket efter så många år utan rätt hjälp och behandling. Min Akalasi sjukdom får jag leva med för resten av mitt liv, och får fortsätta med dilationer lika länge antar jag men framtiden är oviss. Jag vet inte nåt. Ingen säger nånting om min sjukdom, om vad som sker i framtiden och vad som kan hända. För att ingen vet!! den grad av sjukdomen jag har är den svåra och den är inte tillräckligt studerad, rättvisa långvariga studier finns ej. När jag tänker på min framtid får jag en stor klump i magen och i bröstet och jag får svårare att andas en jag redan har pga lungan. Man ska inte gnälla så jävla mycket! Man ska vara glad för det man har, man ska vara glad för att man lever och att allt kunde vara så jävla mycket värre!

MEN alla människor kommer till en gräns där orken tar slut. Jag har svårt att förstå andra när de klagar över värk då jag inte kan sätta mig in i hur ni upplever den, jag vet bara att jag skulle vara sååå glad om jag bara hade lite värk och inte allt på samma gång, pga olika sjukdomar MEN jag kan ju inte säga att ni inte för den sakens skull upplever er smärta som extremt jobbig och påfrestande därför att det är den värken ni är vana vid. Men det kunde vara skönt om man tänkte lite på det nästa gång man har ont, för det gör jag, det kunde alltid vara värre ! Att sitta här och skriva ger mig smärtor och jag orkar inte länge. Jag orkar inte följa med på spännande yoga eller andra roliga träningspass, jag vill men jag kan inte. Min kropp är inte bra och har inte varit det sedan jag var 13. Säg inte åt mig att jag måste träna för det gör jag i mån av förmåga. Tränar arslet av mig periodvis men blir alltis sämre och då försvinner allt och jag måste börja om, så har det varit de senaste 14 åren. Efter denna andra stora operation har läget försämrats. Utöver smärtor så är det jobbigt att ständigt ha stopp i halsen och känna sin matstrupe vidgas så mycket innanför bröstet att det känns som att det ska sprängas,inte kunna äta normalt, inte kunna böja sig fram eller kunna ligga plant utan att få upp allt maginehåll är inte så kul som man kanske kan tro :P Usch vad trött jag är på detta jag vill kunna skriva, måla, äta,träna, ha kul, gå på stan göra saker normala saker på ett normalt sätt utan att behöva må skit och behöva ständigt förklara mig till nån som endå inte fattar!! Men tärningen är kastad, läkarbesöket gick bra och han var rörande förstående och hjälpsam, förklarade saker jag inte har hört förut och hjälpte mig att få igång saker och ting, jag tror på det här nu är det bara att vänta lite igen för det är mycket som ska göras innan det blirnån ordning. Men som sagt det är en start. Allt detta är skrivet för att jag så gärna vill att man ska förstå varför jag tex inte hör av mig. Jag orkar inte helt enkelt. Orkar inte låta folk höra hur illa det är och orkar inte låtsas må bra när nån frågar, då håller jag mig hellre undan så är det bara. Min hjärna funkar inte ens längre jag känner mig korkad stressad och allmänt slutkörd. Hatar allt detta för det är såååå många som mår skit just nu som man skullle vilja vara där för, men det går ju inte! MEN jag är åtminstone inte lika negativ som många andra människor som tycks ge upp hoppet helt. Jag ser alltid nån ljuspunkt nånstans och inget blir bättre av att gnälla stup i kvarten. Men dessa männsikor orkar jag bara inte med, det finns faktiskt värre problem här i livet än deprissioner. Personligen är jag tex glad och tacksam över att jag lever och att mina barn är friska. Självklart får man hata livet mellan varven när man mår sämst men bara man hittar dessa ljuspunkter också! Nu ska jag gå och dränka mig i duschen hej svejs

känslor av vemod kväver min lust...
Jag vill ha mer
Detta känns rysligt bekant.
Alltid lika vemodig och motsägelsefull, inget går ihop i min förvirrade hjärna. jag kan inte ens prata längre, kan inte förstå de enklaste saker, ett huvud som sitter orörligt med ett öppet gap och en tom stirrande blickvill inte ens skriva men jag tvingar mig själv till det du MÅSTE!!! Fattar du trögt?
känslor av vemod kväver min lust...
Jag vill ha mer
Detta känns rysligt bekant.
Alltid lika vemodig och motsägelsefull, inget går ihop i min förvirrade hjärna. jag kan inte ens prata längre, kan inte förstå de enklaste saker, ett huvud som sitter orörligt med ett öppet gap och en tom stirrande blickvill inte ens skriva men jag tvingar mig själv till det du MÅSTE!!! Fattar du trögt?
Glömde att nämna att jag idag i en av köerna till H&M hamnade framför en kärring som konstant trampade till i hälen på mig, utan en tillstymelse till ånger upprepade hon sitt störande beteende. Jag vände mig efter en stund och skallade henne.
Syrran och Robert har gängat sig och vi har alla nära och kära varit där och firat dem i helgen. En mycket lyckad tillställning må jag säga! Faan vad kul vi hade! Jag hade riktigt ont mellan varven men tycker att jag lyckades dölja det väl. Det gick bra. Igår och idag har jag därimot haft svårt att röra mig normalt och har jäkligt ont i revben,bröst och hela höger sidan. Ryggen är kass men det hade jag räknat med. Men all smärta får vara det vara värt. Hade som sagt skit kul! Riktigt roligt att alla älskade kusinerna kunde komma samt faster och hennes kille.
Vi är nöjda Malin är nöjd. Bra.
Har insett att jag måste gå ner i vikt. Minst 5 kilo ska väck om det så är det sista jag gör. Denna smalfeta hydda är snart ett minne blott, ska bara äta upp allt gott som finns kvar... Det kan ta några dagar. Men vad gör man inte.
Har även insett efter att ha kollat på diverse kort på mig själv att jag inte bara ser fet ut utan jag gör alldeles för många fula miner hela tiden... Jag är helt enkelt inte kapabel till att se normal ut när andra fotar mig, nä, jag måste se ut som ett fetto retard. Känner bara ett otyglat självförakt och äckel till mig själv idag. Jag spyr. Spelar ingen roll vad jag gör eller hur mycket jag gör iordning mig. Nu ska jag rycka upp mig

Tänker numera gå ut  utan byxor... Min numera smalfeta hydda skall minsann inte få bli värre pga mina leggins och eftersom jag anser att bekvämligheten går före allt så tänker jag minsann inte pressa på mig mina bilringe jeans... Det är antingen leggins eller ingenting alls
varför ska man vara så förbannat komplicerad för??? Orka!! Det enda jag vill ha är en familj och ett lyckligt normalt liv, älska någon i motgång och i medgång ska det verkligen vara så svårt. Jag har slutat snusa jag lyssnar och är resonabel, jag talar om hur jag känner mig jag varnar dig före jag mår dåligt jag visar hänsyn jag gillar sex är omtänksam och givmild snygg snäll, rolig mellan varven och vet att jag skulle bli en perfekt fru om nån bara visade mig tillräckligt med kärlek... gör ALLT för den jag älskar, allt. Jag är fan ett rätt bra kap... sen kommer nackdelarna... Sjuk ofta, lätt irriterad när jag har ont, ledsen och deprimerad mellan varven då det blir för mycket, pratar kanske för mycket ibland. Men det enda kravet jag egentligen har är att man ska visa hänsyn och förståelse och en extra dos av kärlek i form av berörning och kyssar, inte nödvändigt med överflödiga ord. Jag känner mig oerhört misslyckad mellan varven då jag inte har något jobb och har aldrig haft. Ingen utbildning, ingenting... På så vis är jag verkligen inte ett kap i alla fall... Snarare en oduglig fattiglapp... trackar ner för mycket på mig själv gör jag också.. För helvete...............

Men ibland kryper det i kroppen av irritation... Man får ryckningar i mungipan och i ena ögat... Huvudet kan vilken sekund som helst implodera och psykbrytet är ett faktum. Delerium utbyts mot eurofo när man reser på sig och skriker ut sitt hat som en galen psykpatient, ögonen uppspärrade och blodsprängda.. tungan viftandes ur det vidgande gapet,  flåsande som en fradga- tuggande bindgalen dåre från helvetet

 

Tar en till muffins....

Depression, nedstämdhet
Oro, ångest
Svårt att se framtiden som positiv
Exremt sug efter mat, särskilt söta eller salta livsmedel
Irritation
Plötslig ilska, ökad konflik med omgivning
Aggressivitet
Svårt att umgås med andra människor
Intresseförlust
Gråtattacker
Känslor av att vara värdelös
Sömnstörningar
Trötthetskänsla/energilöshet
Feber, Kraftiga Vallningar
Koncentrationssvårigheter
Överkänslighet när/om utsatt för kritik eller avvisning
Depression, nedstämdhet
Oro, ångest
Svårt att se framtiden som positiv
Exremt sug efter mat, särskilt söta eller salta livsmedel
Irritation
Plötslig ilska, ökad konflik med omgivning
Aggressivitet
Svårt att umgås med andra människor
Intresseförlust
Gråtattacker
Känslor av att vara värdelös
Sömnstörningar
Trötthetskänsla/energilöshet
Feber, Kraftiga Vallningar
Koncentrationssvårigheter
Överkänslighet när/om utsatt för kritik eller avvisning
I och med att det är en psykiatrisk diagnos, kan fullständig diagnos endast ställas av läkaregynekolog eller psykiater. För korrekt diagnos måste patienten uppfylla minst tre av kriterierna ovan, varav det förstnämnda alltid måste finnas med. Vid PMDS börjar symptomen uppträda någon gång mellan ägglossning och några dagar innan menstruation och kan pågå från några dagar till upp till flera veckor. Vid menstruation mildras sedan besvären.

ALLA SYMTOM STÄMMER IN...
önskar att jag kunde få känna lite mer trygghet och stabilititet i livet just nu. Men det är mycket man vill Och mycket man får ändå... Vill inte gnälla, men känner mig heller inte nöjd är det då man ska hålla käften?
Oroar sig nog i onödan, men varför ska det då vara så svårt att få bort oron och spänningarna.
Kan det vara så att min son är mer lik mig än vad jag någonsin i min vildaste fantasi vågat tro...
Han är en KARLSSON ut i fingerspetsarna. Han skrämmer livet ur mig mellan varven. Igår hittade jag honom sittandes på huk som smeogel, väsandes åt mig som en galning... Sen tog han ett skutt och klamrade sig fast i mina ben väsandes ännu mer... Sen skrattar han så mycket att han får ont i magen för han vet att jag alltid säger -Du skrämmer mig! Hans nya favorit mening! Men han pendlar precis som jag i sinnesstämningarna. I förrgår fick vi alla vara tysta för att hans tiger nalle skulle sova, han hade bäddat in nallen i en filt i soffan. Han älskar sina nallar. Han sa att han skulle tycka att det var mysigt om vi kunde gå på bio och ta med nallarna så att vi kunde äta popcorn och dricka saft med dom. Det skulle väl va mysigt mamma?
Gud vad jag älskar mina barn!
Jag tog inte med honom... Jag fegade ur i sista stund. Nu är Ernst förbannad på mig. Som vanligt!
Ännu mer arg blev han när han upptäckte att Erik verkar ignorera honom, som om han inte ens existerar.
Ernst Säger - Dra åt helvete, jag vill aldrig mer se dig här igen. (med skrämmande lik Klimax uttal och röst)
Idag ska Ernst följa med mig till Vp... Ska bli kul att se vad min älskade Helen säger och tycker om det.
Jag är inte sjuk...Jag är inte sjuk.... JAG ÄR INTE SJUK!!!!!
För er som inte kan få nog av min underbart väl uppdaterade och spännande blogg här inne så finns ännu en blogg ni kan få sträckläsa. Ni finner den på mina länkar längre ner som : GUD. Ernst gör inlägg där titt som tätt.
Ernst har börjat Internet dejta och hymlar inte med att han inte är ärlig mot dem han talar med. Just nu är han tydligen Marckus Schenkenberg...