Gillar verkligen svartvinbärsdrycken. Nyponsoppan och blåbärssoppan har inte alls samma goda smak och det blir en konstig lite äcklig eftersmak av dom. Men denna var gooood!
 
 
 
 nyblivna föräldrar i all ära men tycker allt att det är intressant hur alla (been there,done that) tar för givet att alla andra vill höra om "ändlöst" (haha) snack om avföringskonsistens och ändtarmsbesvär.
Känns som att det var det "Ända" (haha,igen) man pratade om i början.
Och förlossningar... Blodiga och hemska förlossningar är det oundvikliga ämnet förr eller senare på varje tjejträff. Vissa går till och med så långt att de beskriver sin blodiga moderkaka och sedan visar en bild på det vackra blodiga livetsträd. "Har hört att dom ska vara nyttiga att äta!"
- "Åh men vad äckligt!"  " Ja verkligen, men jag har en bild från min förlossning, kolla"
 
Stackars den jävel som är med på festen som inte fött barn som förmodligen bestämmer sig för att aldrig i helvete nånsin skaffa några efter detta.
 
Inte nog med att man pratar om ointressanta eller äckliga saker man blir som en jävla outhärdlig bajspratande dagisfröken. What the fuck.
Dessutom blir man lätt utvecklingsstörd av att vara nybliven morsa. Man klarar inte enkla saker,det ända man kan är att ta hand om sin bajssprutande bebis, tala bebisspråk och råka kittla folk man känner som ett annat mongo. Stå och vagga sina matvaror i affären och expremintera med att passera all mat som smakportioner åt sin lille elof eller eloflina.
 
No more babys for me ! 
Känner mig oerhört nöjd med mig själv efter vad jag gjorde i gårkväll. Små steg för andra, men stora för mig... I rätt riktning. Idag mår jag dådär. Känner utsättningssymtomen sakta men säkert öka i kraft och har dragit på mig en förkykylning som hittils mest är nästäppa, hoppas det inte blir värre än så. Vill inte bli hemmasittande och stilla. 
Orkade inte gå till vuxenpsyk idag så har varit hemma och läst lite och tar det lugnt. Fettisdagen idag men vräkte i mig två stycken igår så står nog över idag... ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Löövar min nya snygga kjol <3
 
 
 
Överlycklig över min bok som är så sjukt bra. Den mannen kan skriva böcker.
 
skenet bedrar...
 
 
 
 
 
 
haha, ser ut som mamma ju
 
bjuder på detta avslappnade mongokort på mig själv
 
 
 
 
Världshistoriens fulaste fossingar
 
Detta vinet passar mittt och Cias internskämt... Som gjort för Anna och även vinet som kommer på nästa bild
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
give me a...
 
 
Jag tror nästan alla lider av lite d-vitamin brist just nu så idag har det varit underbart skönt att solen har tittat fram lääänge! Humöret blev lite bättre i alla fall även om rastlösheten kryper i en nästan ännu mer än vanligt just nu.
Känns som att jag alltid hamnar här - i  min säng i brist på underhållning -
 Vet inte vad jag ska göra. Börjar läsa lite i nån bok och tröttnar pga koncentrationssvårigheter och rastlöshet.
Känner ärligt talat mest för att bli stenhög eller välldigt full. Nersövd ett tag vore nåt.
 
Så då ligger jag i min säng med datorn i knät. Igen. Dag ut och dag in. Solens strålar träffar väggen i sovrummet och skuggor kastas från ljusstakarna i fönstret, vackert. Får lust att måla men orkar inte ta tag i det. 
Vem är denna främling som tar över min hjärna och styr och ställer och bestämmer att jag ska tycka allt är meningslöst. Tålamod ! Inte min starka sida.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
mår inte bra igen. Försöker desperat att ta mig ur den annalkande och växande depressionen som kommer och går. Är svag. Orkar ingenting och ser ingen glädje i nåt längre. Bara när jag är med barnen och jag ser dom bli glada, det är när jag är själv hemma som allt kommer tillbaka igen. Hamnar i sinnestillstånd som skrämmer mig som om jag inte kan styra över alla tankar som hysteriskt flyger runy i huvudet, jag vill bara få slut på all rädsla skräck som suger musten ur mig. vill inte hmna här igen vill inte tillbaka för orken tar slut. Jag tror att jag behöver mer hjälp igen och orkar inte få den. isolerar mig igen och är folkskygg och ledsen. Jag vill leva och jag är tacksam för att jag lever och har friska barn men jag kan inte hindra tankarna och fantasierna som blir värre och värre. känner mig så hopplöst ensam och övergiven. <vill inte vara kvar här jag vill känna frid och bara släppa taget om mig själ, försvinna
 
Mår så mycket bättre just nu! Har varit sjuk sedan förra tisdagen. Började på kvällen med att ha ont i halsen sen mådde jag skit på onsdags morgonen och blev tvungen att spy. Sen blev det bara värre och värre varje dag som gick. Kunde inte svälja saliven ens för hela halsen var så svullen och sårig.Spydde upp allt jag fick ner. Fick inte i mig vatten eller nåt så fick åka in till sjukan och kolla upp det och kom hem med antibiotika och morfin. Fick i mig medicinerna tillslut och lite vatten så jag har klarat mig och mår mycket bättre idag. Halsen blev bra nästan på en gång med antibiotikan men lungan är dålig. Känns förmodligen värre pga nervsmärtan i lungsäcken. Läkaren sa att det tar lite längre tid för mig att bli bra men det är ju inget nytt och jag är ju aldrig helt bra så det blir aldrig nån större skillnad efteråt. Läkaren sa att jag inte ska sluta med morfinen så länge jag har min nervskada. Risken om jag slutar är att jag får mer ont och blir mer deprimerad igen. Äter dessutom så låga doser att det inte gör något. Kändes ganska bra att få höra honom säga det eftesom det är så många som oroar sig över att jag fortfarande äter det.
 
Idag ska jag vila och ta det lugnt så jag inte blir dålig igen. Har fortfarande svårt att röra mig för lederna gör så ont och det myofasciella spökar. Så länge inte matstrupen börjar göra så ont i gen så är jag glad.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
skulle låtit bli chipsen och spenderat pengar på vaxningen i stället
 
 
 
 
 
Mycket nöjd över att ha min hårfärg tillbaka, passar betydligt bättre i detta känner jag.
 
 
 
 
 lös.
 
 
 
 
 
Mycket tankar och Jag har mått bra länge.... När smärtan tar över igen blir det som en sorg som tar över för jag trodde dum som jag var att jag inte skulle få tillbaka den. Jaja, lifes goes on såklart. Värsta smärtan är ändå att se dom man älskar lida och må dåligt och inte kunna göra nåt för att hjälpa.
 
 
Nått  nytt har tillkommit och hjälpt mig/hjälper mig dock just nu... Något fint nytt och eget.
 
 
 
 
 
 
 
Som natt och dag de senaste två veckorna! Mår mycket bättre på alla sätt! Har inte haft lika ont och när jag har haft det så har det gått över snabbt. Just nu har jag bara ont i nacken och skallen och vad fan gör det!! Så länge jag är fri från annan smärta är jag i himmelriket så länge det varar :)
 
 
Fina Tompa lompa! Fick bara några sekunder på mig att fota tyvärr så vinklarna blev inte de bästa men nästa gång kanske jag har tur :)