Nu har jag äntligen pratat med Leif Johansson på kss. Han sa att matstrupen är i slitet skick och tycker att
ballongvidgningarna är riskfyllda att göra var tredje månad. Han tycker dock inte att jag ska gå obehandlad. Så det blr en operation snart igen och då ska vi se hur förträngd magmunen är. Det största problemet är ju matstrupen. Finns ingen motorik kvar utan den är endast som ett transportrör som är skadat och där det stockar sig mat i fickor och ärrbildningar hela vägen ner. Han förstod mig när jag berättade om att mina "stopp" Har blivit värre och fler. Även svalget har blivit sämre, kan inte svälja normalt längre. Paniken som kommer krypandes hela tiden är befogad. Den ända op som är kvar för mig är den där man tar bort matstrupen. Men jag klarar inte en sådan operation i mitt nuvarande skick och kommer förmodligen aldrig göra. Om magmunnen fortfarande inte har vuxit ihop så mycket till nästa dilitation så ska vi prata mer om andra åtgärder. Att ställa in sig redan nu på att jag sakta men säkert håller på att försämras är inte att överdriva. Operationerna hjälper ju föga.Skillnaden blir inte stor och endast varaktig i några veckor. Där emot så har jag mått bättre på andra sätt när jag har opererat mig mer kontinuerligt. Mindre bröstsmärtor och mindre magbesvär tex.
Vet inte vad eller hur framtiden ser ut som vanligt och vet inte hur jag någonsin ska kunna se fram emot att bli frisk.
Är det inte det ena så är det det andra eller tredje,fjärde osv
Ska verkligen försöka att njuta av all mat jag kan äta fortfarande för man vet inte för hur länge det fungerar. Visserligen extremt jobbigt att äta nu för tiden då stoppen blir värre och värre, man blir ju helt slut efter en måltid. Men hellre det än ingen mat alls. Semla fungerar fint att äta eller så är det bara jag som inbillar mig det så att jag kan med att äta fler. ;) Så länge jag kan förhindra stoppena att bli så illa att jag måste kräkas upp maten så är jag nöjd. Det är när detta kommer tillbaka sm jag kommer att bli rädd,riktigt rädd..
