Jag har börjat på pds igen.hanterar inte smärtan och ensamheten längre. Har haft det jobbigt med allt för länge igen och dom har lovat att hjälpa mig. Är ju folkskygg mer eller mindre jämt så det var jobbigt att gå in dit de två första dagarna. Visste inte vart jag skulle ta vägen och fick ångest. Idag var det lättare. Man slutar bry sig om alla andra. Jag ska gå dit varje dag i veckan från kl 9 till 3. Har haft jobbiga men givande samtal med en tjej som jobbar där. Fysiskt vet ju alla om hur jag mår mer eller mindre men den psykiska biten är jag tyst om. Därför är det jobbigt att ta upp dom grejerna med någon så intensivt. Men det måste ju göras om man ska kunna fungera någorlunda normalt igen och att kunna få hjälp att bearbeta alla mörka tankar. Där inne behöver jag inte låtsas. Behöver inte förklara mig eller oroa mig över att belasta någon med mina bekymmer. Uppskattar framför allt hjälpen med att ta tag i saker som jag i vanliga fall har väldigt svårt med. Ska få ett möte med hemvården för att komma överens om hur mycket mer hjälp jag ska ha. Jag vill inte!! Men jag har inget val. Hemmet förfaller igen och jag med det.
Igår sov Anna över och vi gick upp tidigt idag och åt frukost tillsamans, trevligt! Blir på bättre humör när hon är här.
NU har hon åkt hem igen. Barnen ska sova här idag. Jag saknar dom hela tiden. Men jag har varit så lätt irriterad det sista så jag inte vet vart jag ska ta vägen knappt. Plötsliga aggressionsattacker tar över mig och förvandlar mig till ett monster. Har inget tålamod alls.
Har handlat lite på rusta och på secondhand. Fixat upp en julstjärna i barnens rum och nån tomte. Ny adventsljusstake i köket och lite annan julgrejs. Mysigt till julen tycker jag, skönt att släcka ner och bara ha ljus och julstjärnorna tända..
Har fått blommor en gång i veckan... Retro duk från secondhand 20kr.
Gick bra! Det var inte alls mycket förträngt denna gång. Men så hade det bara gått 3 månader. Men jag blev ändå förvånad då jag inte har kunnat äta nåt sedan flera veckor tillbaka. Jag har haft en väldigt lång period med intensiv smärta och har dragit slutsatsen att det är den största boven i dramat. Jag har inte orkat hantera "stoppen i halsen" Vilket har ledit till att jag inte har ätit och därför har jag bara blivit sämre och sämre. Ingen ork till nåt. Jonas har varit snällt och lagat flera matlådor med potatismos och äggsås till mig så sedan op förra veckan så har jag tvingat i mig mat fasta tider. Är fortfarande dålig efter op och behöver nog ett tag till att återhämta mig då jag ju var ganska dålig redan innan op. Inne i mitt rum så hade jag en jätte söt gammal dam som rumskompis. Hennes man kom och hälsade på henne och jag har nog aldrig sett gulligare människor, de satt och pratade med varandra så himla gulligt, sa hur mycket dom älskade varandra och att dom inte skulle klara sig utan varandra osv. 64år hade dom delat tillsamans! Jag hoppas verkligen att hon blir bra!!
utsikten från fönstret på kss
jag blev som vanligt blåmärkt efter alla stick även denna gång.
Så söööta!!
Jonas hjälpte mig och stöttade mig hela dagen
Fick en söt krya på dig present även denna gång :)
Var på bio med några vänner igår och filmen var bra, en aning fjantigt gjord i början med en extremt datagjord unge och ett ganska mesigt slut men annars klart sevärd. Satt mest och bet ihop för jag mådde verkligen dåligt. Det blev bara värre och värre när jag väl var hemma och inget hjälpte. Har bara sovit korta stunder under natten och vaknat upp flera gånger. Värken har fortsatt hela dagen fram till nu. Har värk men den värsta värken som börjar i bröstet är bättre. Mina fötter är iskalla och delar av fingrarna. Hmmm min blodcirkulation är förmodligen rätt dålig just nu. Har inte ätit ett mål mat på flera veckor nu. Det har mest blivit frikost med smörgåsrån och te. Nåt ägg till osv. Äggen är svåra att äta dessvärre, jag älskar ägg. Ser fram emot tisdagen då jag förhoppningsvis får äta nåt! Operationen är på Måndag.Nu börjar jag må skit igen så ska fylla ett varmt bad. Ska försöka tygla min plötsliga iritation och ilska här hemma. Stackars barn. Fredags mys tror jag inte det blir. Men ska muta ungarna med nåt gott sen och gå och lägga mig tidigt tror jag.
Ikväll ska jag gå på bio med Elinor och Louise! Som jag har väntat på denna film! Twilight! Såklart.
Idag var jag barnen och Stefan ute och åkte lite, tog en sväng till Läckö Slott men jag frös och hade ont och det var stängt överallt så det blev inte några fina kort som jag hade tänkt. Sätter in något redigerat och nåt från Tims kalas i går! Fattar inte att min lilla skit unge är 10 år nu!! Sick!
Kände mig väldans duktig som tvingade ut mig själv på promenad i morses! Har inte motionerat nåt på evigheter känns det som! Ja, om man bortser från den dumdristiga dansen förra helgen som jag förövrigt fortfarande lider av.Men,men det fick det fan vara värt för kul hade vi sannerligen. Orkade inte ta med mig stora kameran tyvärr, men självklart alltid mobilen till hands.
Har sådan fruktansvärd fotoabstinens just nu! Har inte varit ute nåt och fotat den fina hösten!! Jaja, man kan ju inte rå för att man alltid är sjuk! Jag får väl i värsta fall se fram emot vintern i stället! Den är underbar framför allt hos Anna och Jonas...
Dessa foton är tagna med mobilen förra året!
Hatar att må som jag gör just nu. Hoppas att mina pms besvär försvinner snart. All smärta blir värre och jag blir så känslig! Smärt läkaren i falköping jobbar inte längre och kan inte ta emot patienterna. Känns förjävligt för jag behöver ju en tid dit. Varför finns det inte mer sådana läkare elller var finns dom??!!
Igår åkte jag barnen och Jonas till Överby i Trolhättan. Jag har inte varit på stan eller varit ute mer en nån enstaka gång den sista månaden och då i korta stunder. Har ju inte orkat nåt! Så igår morfinerade jag mig och njöt av att få se folk och gå in och kika i affärer! Efter 10-15 min blir jag alltid trött och börjar få ont i ryggen axlarna och högersidan men jag bet ihop och Jonas och barnen hjälpte till att bära min väska och påsar. Det var jätte kul att komma ut och köpa lite kläder och bara njuta av att känna sig "normal" Barnen var glada och duktiga och allt var frid och fröjd. Mådde skit rent ut sagt när vi åkte hem men tog en powernap i bilen med den underbara sätesvärmaren i ryggen.
Louise ringde och bjöd hem mig till henne för hon och två andra vänner skulle gå ut lite! Funderade på¨att stanna hemma med tanke på att jag vet hur jag skulle må idag efter överby osv men struntade i det för jag har velat komma ut så länge!! Drack lite vin hemma hos Louise och började må bättre. Det är skrämmande egentligen att lite alkohol och en massa glädje kan vara så bra smärtlindrande. Jag dansade till och med och det känns idag men än så länge var det värt det för vi hade det såå roligt! Försöker att mota bort små panik känslor över hur jag kommer att må i morgon och resten av veckan. Skitsamma! Det har varit en riktigt bra helg, bästa på länge!
Fredags kväll och jag är ensam med barnen. Vi ser på tv och har käkat lite glass och choklad som jag fick av min älskade lilla Tim! Han hade varit i affären och köpt toffiefi och chokladhjärtan till mig! Passade mig utmärkt eftersom det var precis det jag var sugen på. Har svårt att äta nu igen så har inte fått i mig riktig mat på ett tag tror jag har gått ner ca3 kilo. Har ju haft problem med vikten ett tag efter operationen (Lung) Även fast jag inte har ätit mycket utan snarare välldigt lite så har jag ökat i vikt och haft svårt att gå ner. Vet inte om det är sköldskörteln som spökar. Har problem med hormonerna i kropen. Nu har jag i vilket fall som helst uppenbarligen börjat gå ner när jag inte kan äta vanligt och hoppas verkligen inte att jag blir som jag var innan lungoperationen. Då var min normala vikt 48-49 och gick ner till 44 kilo vid ett tillfälle när jag inte hade vidgats med ballong sprängningen på länge. Nu vet jag inte vad jag väger då jag har gått ner men jag vägde 57-58 sist jag stod på en våg och har som högst efter lungop. vägt nästan 62 kilo! Det är mycket mer än jag är van vid! Pendlade mest från 47kg till högst 50kg under alla år fram till Förra årets operation. Min trivsel och önske vikt nu är 54kilo, då är jag normal, känner mig smal men inte sjuktsmal och har rumpa och lite bröst kvar. :P
Operationen på måndag är uppskjuten eftersom jag har varit förkyld. Så nu blir det den 19 istället. Drygt. Hade varit skönt att få det överstökat! Så irriterande bara! Jag hade ju kunnat komma till sjukhuset dagen innan som jag har gjort andra gånger på inskrivningsbesök. Man måste gå på dessa besök en vecka innan op. För att tala med sköterska,läkare och narkosläkaren. och få reda på vad som händer under operationsdagen. Löjligt därför att jag var där och opererade mig för 3 månader sen och jag har opererats var fjärde vecka i flera år. Jag vet väl för fan hur det går till?!! Men varje gång jag försöker säga det så krånglar dom. Måste nog ta ett snack till med Dr Johansson.
Nu ska jag och barnen se klart på Dum och ännu Dummare ;) Trevlig kväll på alla....
Jag har startat en till blogg där jag skriver mer om min sjukdom och mina sjukdomar! Syftet är att mina erfarenheter av sjukdomen Akalasi och andra sjukdomar kommer fram så att andra kan se att det finns andra med liknande besvär och att man inte är ensam! Man kan gemföra och tala med nån som vet hur det känns att leva med detta. Jag hoppas att nån hör av sig!
Nu har jag mått för dåligt för länge. Man känner inte igen sig som människa och person. Jag har inget tålamod. Blir
arg snabbt och är extra känslig. Saknar barnen när dom inte är här. Låg och grät igår kväll för att jag älskar dom så och bara vill att de ska få ha det bra i livet, leva länge. Jag är så rädd hela tiden att det ska hända dom något. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till. Vill bara finnas här för dom, önskar att jag var en bättre mamma som orkade mer och inte blir arg för småsaker. I förrgår fick jag nog när det var dax att göra rent kattlådan och barnen skulle hjälpa till eftersom jag inte får lyfta nåt. Det slutade med kattsand och bajs över hela golvet. En arg mamma som sedan blev ledsen och barnen blev tysta och kramade om mig, Erik smekte mig över ryggen och tyckte synd om sin mamma, att jag ska behöva ha ont jämt. Jag orkar snart inte mer. Närmar mig bristningsgränsen. Allt skulle bli bra efter jag fick diagnoserna på dom andra sjukdomstillstånden. En plan skulle läggas upp. En rehabplan som innefattar konditionsträning och frigörande av endorfiner. Ingen fysisk träning. Det är så svårt att ta in och ta på allvar att jag inte får träna NÅGOT alls. Så självklart försökte jag i väldigt milda doser i en månad med lite yoga och sjukgymnastik övningar. Men det var för tidigt och nu har jag förstört högersidan som följd. Nu kommer allt ta ännu längre tid såklart. Men det gick så bra så länge att jag inbillade mig att det faktiskt funkade. Det är ju inte bara den myofacsiella värken som blir svår det är nervskadorna som förvärras vid någon form av fysisk träning. Och nu har jag fått beviset på det. Det är så otroligt svårt att veta vad man får göra som är lagom och vad som i längden är skadligt och förödande, det är en fin balansgång. Jag får som dom har sagt åt mig tidigare bara använda mig av konditions träning i form av kortare promenader. Jag får inte gå på stan. Inte dricka alkohol, snusa eller äta mat sent. Varför ska det vara så svårt att följa dessa direktiv!? Mina "bättre" dagar så måste jag göra nån form av avslappnings övningar och frigöra endorfiner och bara ta det lugnt. Men när jag har bättre dagar vill jag ju göra annat! Man vill pyssla, fixa i ordning i hemmet, städa greja helt enkelt. Svårt att låta bli och bara rå om sig själv. Fruktansvärt jobbigt att inse hur lite man faktiskt klarar av. Måste ha hjälp med så mycket. Klarar inte ens av att bädda sängarna i barnens rum. Orkar inget just nu heller. Orkar inte ta tag i saker. Vet att jag måste och jag får ångest. Just nu är allt ensamt, plågsamt och jobbigt.
Saknaden 'är stor idag.
Jag är så glad att jag har min lilla bebis Ufo.
